Vi skriver om demokrati och EU!

Lissabonfördraget en hemsida om EU & om demokrati inom EU

Om Lissabonfördraget och om Demokrati

Om Lissabonfördraget och om Demokrati

Den här sidan handlar om Lissabonfördraget, om EU:s organisation och arbetssätt i allmänhet, samt om demokrati och demokratiska frågeställningar. 

Besök sidorna för att få lära dig allt om hur EU fungerar och om hur demokrati fungerar inom EU. Vad kan du själv göra för demokratin som EU-medborgare? Läs vidare så får du veta. 

Viktigt om hemsidan, OBS:

Viktigt om hemsidan, OBS:

Den här sidan är INTE kopplad till EU, någon myndighet eller organisation. Vi som har gjort den här sidan har som syftet att förenkla information så att den blir lättillgänglig och lätt att förstå.

Vi som arbetar med sidan gör det ideellt och har ingen som helst avsikt att göra någon som helst propaganda eller liknande.

Samarbeten och förslag

Samarbeten och förslag

Vi som arbetar med hemsidan Lissabonfördraget arbetar helt ideellt och är inte bunden till någon. Du får gärna kontakta oss med dina idéer, vi är öppna för alla typer av samarbeten.

Om du har förslag till hemsida, vill skänka ett bidrag eller vill samarbeta med oss på något sett så är du välkommen att kontakta oss. Det gör du genom sidan ”kontakta oss”. 

Vad är Lissabonfördraget?

I Lissabonfördraget står vad EU kan och inte kan göra och hur EU-länderna ska arbeta tillsammans. Lissabonfördraget är en omarbetning av den Europeiska institutionen som upprättades i Rom 2004. EU sammanfattar själv de viktigaste förändringarna som:

”Mer makt till Europaparlamentet, enklare omröstningsregler i rådet, medborgarinitiativet, en permanent ordförande i Europeiska rådet, en ny utrikesrepresentant och en ny utrikestjänst.”

Varför tillkom Lissabonfördraget?

Redan i Nicefördraget 2001 hade ett framtida behov tydliggjorts av att fortsätta reformera unionens rättsliga struktur eftersom EU stod inför en utvidgning. Särskilt såg man detta behov efter utvidgningen 2004. Den 21 juni 2007 samlades Europeiska rådet i Bryssel för att nå en uppgörelse om grunderna för ett nytt fördrag. Lissabonfördraget undertecknades i Lissabon, Portugal, av EU-länderna den 13 december 2007.

För att kunna träda i kraft måste alla Europeiska unionens medlemsstater ratificera fördraget i enlighet med sina egna konstitutionella bestämmelser. Dock krävdes en omröstning i Irland på grund av landets konstitution. Den 12 juni 2008 röstade en majoritet på 53 % mot fördraget. Den 2 oktober 2009 hölls en ny folkomröstning i Irland vilket resulterade i en majoritet på 67 % för fördraget. Först då kunde Lissabonfördraget träda i kraft, vilket det gjorde den 1:a december 2009.

Stärkta och tydliggjorda rättigheter

Lissabonfördraget behöll de flesta av de institutionella förändringar som redan fanns med i den äldre konstitutionen som ordförande för Europeiska rådet, en ny utrikesrepresentant och en ny mandatfördelning för Europaparlamentet. Innehållet i det nya fördraget var i stora drag detsamma som det äldre, men man förtydligade och underströk en rad viktiga punkter.

Även om många nya paragrafer tillkom så ändrade man snarare formuleringar och underströk detaljer än att omforma nytt innehåll. På en rad punkter gjordes förtydliganden, som om lika institutioners förhållande till varandra, arbetssätt och om demokratisk ordning med mera. En stor förbättring var att grundläggande rättigheter stärktes genom att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna nu erhöll samma juridiska status som fördragen.

Stärkt gemensamt utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete

En viktig del av det nya fördraget var att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, stärktes genom att flera olika befattningar slogs samman till ”Utrikesrepresentanten” eller ”Den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik”. Detta är en hög befattning inom EU som utses av Europeiska rådet. Utrikesrepresentanten är vice ordförande i Europeiska kommissionen, ordförande i rådet för utrikes frågor samt leder och ansvarar för Europeiska utrikestjänsten. Den ursprungliga representanten var en tjänst som infördes i och med Amsterdamfördraget 1999. Men genom Lissabonfördraget slogs denna tjänst samman med andra tjänster.

Tidigare hade EU haft ett halvårsvist roterande ordförandeskap
för Europeiska rådet som delats mellan medlemsstaternas stats- och regeringschefer. Men denna tjänst ersattes med en ordförande. Perioden för nyval blev nu efter två och ett halvt år.

Nya befogenheter enligt Lissabonfördraget

Lissabonfördraget innebar att den Europeiska Unionens befogenheter delas in i tre kategorier. Detta innebära att vad Unionen får göra och vad medlemsländerna får göra specificeras till tre huvudkategorier:

Exklusiv befogenhet:

Detta är den mest långt gående befogenheten och innebär att enbart Unionen själv får lagstifta och anta bindande rättsakter. Medlemsstaternas befogenheter begränsas därigenom till att endast tillämpa unionens beslut.

Delad befogenhet:

Medlemsstaterna har befogenheter att själva lagstifta så till vidare att unionen inte redan har lagstiftat på området i fråga.

Stödjande befogenhet:

Stödjande befogenhet innebär att unionen har möjlighet att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas politik men kan inte stifta lagar inom området ifråga.

EU:s institutioner:

Lissabonfördraget innebar att Europeiska rådet och Europeiska centralbanken blev egna institutioner. Därmed ökade unionens institutioner från fem till sju. Nya förordningar enligt lagstiftningsförfaranden innebar att Europaparlamentet erhöll samma lagstiftningsstatus som Europeiska Unionens råd. Parlamentets antal mandat fastställdes till 750, exklusive talmannen. Medlemsländernas medborgares demokratiska rättigheter kan på så vis sägas stärkas då Parlamentet och Rådet erhöll samma status. Dessutom antogs nya regler angående öppenheten i rådet. Detta innebar att sammanträdena blev öppna för allmänheten då lagstiftning diskuterades eller antogs.

Stärkta medborgarrättigheter.

I Lissabonfördraget förekommer den 54 artiklar långa ”rättighetsstadgan” som fastslår medborgarnas politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. Även ett europeiskt medborgarinitiativ skapades, vilket möjliggör för unionsmedborgare att kräva lagförslag från kommissionen.

Frihet, säkerhet och rättvisa

Där Lissabonfördraget gjorde mest ändringar och förbättringar var inom ”Området med frihet, säkerhet och rättvisa”. En tidigare pelarstruktur ersattes med en mer enhetlig struktur. Politikområdet omfattar bland annat asyl- och flyktingpolitik, polisiärt och straffrättsligt samarbete och Schengensamarbetet och ett överstatligt samarbete inleddes dessa områden.

Kritik mot Lissabonfördraget

Även om demokratiska rättigheter och en mer samordnad politik inom rättspolitiska frågor stärks, så finns även en del kritik mot Lissabonfördraget. Exempelvis valde Storbritannien, Irland och Danmark att stå utanför vissa samarbeten. En del kritiker menar att Lissabonfördraget skapar ett ännu större och överstatligt EU, samt att medlemsstaternas rättigheter till lagstiftning inskränks genom att de ej skall skapa egna lagar där EU redan har lagstadgat.

Oavsett kritik måste man nog tillstå att EU:s medborgare nu kommer närmare EU än någonsin tidigare. Just Lissabonfördraget har ju skapat möjlighet för en miljon medborgare i medlemsstaterna att själva kunna be EU-kommissionen att skapa nya lagförslag.

 

Blogg