Historia om EU

EU, eller Europeiska Unionen, är en organisation som samordnar och reglerar för de europeiska medlemsländernas lagar och förordningar. Tanken med samarbetet är att underlätta och uppmuntra handel mellan länderna. Samtidigt samarbetar medlemsländerna om frågor som berör länderna gemensamt, som miljö, energi, landbruk med mera. EU skapar även bättre förutsättningar för medlemmarnas invånare att kunna resa friare mellan länder och arbeta i andra länder.

Var och när bildades EU?

EU är en utveckling av tidigare samarbeten och organisationer. Det samarbete som ledde till EU:s utveckling startade i och med att den s.k. Kol- och stålgemenskapen (ECSC) skapades mellan staterna: Västtyskland, Frankrike, Italien, Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Detta skedde 1951 i Paris.

Samarbetet mellan länderna fördjupades 1958 genom ett allmänt ekonomiskt samarbete och bildandet av den Europeiska ekonomiska unionen (EEC). Samt bildades Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Fram till 1967 var the ECSC, Euratom och EEC tre separate organisationer. Under 1967 slogs de samman till en enda samordnad enhet. Denna gemensamma organisation fick namnet EG, den europeiska gemenskapen, och länderna började då även samarbeta inom ytterligare områden.

Samtidigt som EG skapades började länderna gemensamt inrätta en rad olika politiska institutioner i syfte med att samordna medlemsländernas regler och lagar. I Bryssel skapades ett gemensamt parlament och i Strasbourg en gemensam domstol.

1973 anslöt sig fler länder, bl.a. Danmark, Irland och Storbritannien. Samarbetet utvidgades då till ytterligare områden. 1981 anslöt sig Grekland till EG. Portugal och Spanien kom med i gemenskapen 1987. Sverige hade folkomröstning till EG 1994. Främst sålde politikerna in idéen om EG till den svenska befolkningen genom att utlova billigare priser samtidigt som de stora matvarubutikerna flaggade med särskilt billiga ”EU-priser”.

Varför bildades EU?

Själva startskottet för samarbetet skedde i dåvarande Västtyskland 1950 med rikskanslers Konrad Adenauer idé om att starta ett samarbete med andra länder. Egentligen hade Adenauer Europas framtida fred i åtanke redan när den första unionen startades, vilket han skriver om i sina memoarer. Hans tanke var att ett samarbeta måste starta genom något praktiskt område för att senare kunna utvidgas. Landet var då rätt så isolerat från resten av Europa efter det andra Världskrigets slut och hade ett ekonomiskt behov av att komma närmare de andra Europeiska länderna för att kunna utvidga sin handel.

Detta ledde till den så kallade Schumanplanen efter Frankrikes president Robert Schuman. Denna handel startade med främst kol och stål eftersom dessa var de varor som Västtyskland kunde erbjuda grannländerna. För att kunna effektivisera handeln mellan länderna behövde de effektivisera lagar och ta bort handelshinder. Detta ledde till Kol- och stålgemenskapen 1951.

Under 1952 skapades en tullunion. Denna nya del av samarbetet syftade till att ta bort tullarna mellan medlemsländerna. Samtidigt skapade man gemensamma tullmurar utåt mot de andra länderna. Ekonomin inom unionens medlemsländer skulle gynnas genom en gemensam fri marknad.

Då det kalla kriget intensifierades mellan USA och dåvarande Sovjetunionen beslöt de Europeiska länderna om ett samarbete och öppenhet inom kärnkraft och atomenergiområdet. Detta var för att hjälpas åt för att säkerställa världens fred och demokrati tillsammans med FN och gemensamt kunna sätta press på länder som innehar kärnvapen. Då detta samarbete inleddes inom atomenergiområdet bytte dåvarande EEC namn till den Europeiska gemenskapen (EG).

Varför bytte EG namn till EU?

Den 7:e juni 1992 i Maastricht, Nederländerna skrev EGs medlemsländer på det så kallade Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget, FEU), även känt som Maastrichtfördraget och unionsfördraget, vilket föranledde namnbytet från EG till EU. Fördraget ändrade de äldre grundfördragen, i synnerhet fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, samt ledde till skapandet av nya gemensamma lagar. EGs struktur ändrades delvis och de gemensamma målen skiftade och samarbeten fördjupades.

Redan under 1960-talet och framåt i omgångar hade det diskuterats om en gemensam ekonomisk union med gemensam valuta. Just Maastricht-föredraget skapade förutsättningar för en ekonomisk union med gemensam valuta. Detta har inte infriats helt och hållet. En ekonomisk union har inte kunnat skapas fullt ut då ett antal medlemsstater har sagt nej till den gemensamma valutan Euro.

EU-fördraget har även lett till en rad förändringar och förbättringar, som Stabilitets- och tillväxtpakten 1997 vilket är en överenskommelse inom EU. Meningen är att medlemsstaterna skall kunna garantera sunda offentliga finanser. Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) är ett finansinstitut som inrättades 2012 och skall kunna hjälpa länder i kris. Detta innebär att utsatta medlemsstater skall kunna låna upp 500 miljarder Euro. Samt anses den Gemensamma tillsynsmekanismen vara en viktig del av det nuvarande EU:s ekonomiska samarbete då just denna mekanisk innebär att banker inom EU står under tillsyn av Europeiska centralbanken (ECB). Denna mekanism står under den Gemensamma resolutionsmekanismen (engelska: Single Resolution Mechanism, SRM) som är en av grundpelarna för bankunionen inom Europeiska unionen. Resolutionsmekanismen trädde i kraft den 19 augusti 2014.